Boqueria – recension


Bardisken på Boqueria.

Bardisken på Boqueria. (Foto: Donstia)

Donostias Peter Hjalmarsson och Jakob Lindström besökte Boqueria i MOOD-gallerian i Stockholm en fredagseftermiddag för att testa Sveriges mest framgångsrika pintxosställe. Vi gick därifrån imponerade av kommersen, stämningen och publiken, men kanske lite besvikna över nivån på maten – och musiken.

Boquerian är egentligen en vanlig tapasrestaurang där du också kan få paella och halv spädgris, men man har också ockuperat innergården i MOOD och gjort det till ett typiskt after work-ställe för pintxos. Man kan även få en ost- eller charktallrik och pata negra, 145 kronor för 30 gram. Till Boqueria hittar framför allt en lite yngre innerstadspublik, men även något äldre tjejgäng kommer hit.

After Work

Man beställer och betalar i baren, det traditionella systemet att betala efter antal pinnar man samlar på sig skulle inte fungera här. Vi tog en av varje, sammanlagt 10 stycken olika pintxos, och drack asturisk cider och öl till.

Den första pintxon vi provade var en kokt rödbeta på en färskostcréme. Betan läckte lite på ostkrämen vilket gav ett något slafsigt intryck men kombinationen var god trots att det saknades skillnader i textur. Dessutom var brödet – som på alla pintxos hos Boquerian – orostat, vilket ytterligare accentuerade konsistensen.

Pintxos på Boquerian.

Pintxos på Boquerian. (Foto: Donostia)

Smårätt nummer två blev en tortilla, potatisomelett som serverades utan bröd med en padrone på toppen. Inget fel på tortillan även om en av oss tyckte den var lite svampig och pepparfrukten hade en lite metallisk biton.

Txistorra, den baskiska varianten på chorizo, på en kikärts- och paprikaröra var nästa pintxo. Korven var god om än lite svåräten då biten var alldeles för stor. Röran var den stora behållningen, kikärter och rökt paprika är en utmärkt kombination!

Tonfisktartaren var ordentligt underkryddad och hade vunnit på något slags röra eller majonnäs för att göra den fräschare. Den enda kryddan som kändes var kaprisen.

Laxpastrami och avokado

Femte rätten var en laxpastrami på avokadröra, smakerna parar sig utomordentligt väl men mellan pastramismaken och avokadon kommer fisken bort, den försvinner nästan helt. Den hade vunnit på en lite större bit fisk för att balansera upp.

Havssallad är en skaldjursröra på bröd, dominerad av räkor och crabfish, med musslor och ganska stark smak av färskmalen svartpeppar. Ett salladsblad i botten hade lättat upp och och givit den stadga, men den verkade vara populär bland gästerna.

Menyn.

Menyn. (Foto: Donostia)

“Favoriten var havssalladen, men jämfört med San Sebastián var det inte alls lika bra toppar, kvaliteten är jämn och trygg!”, sade gänget, två unga män och en kvinna, vid bordet bredvid oss. “De flesta går nog inte hit för matens skull utan för att umgås med vänner, dricka och ha kul. Och det är alldeles för larmigt och för hög musik, åtminstone på fredagar.”

Boquerones

Kyckling på en bädd av avokadoröra med kapris blev pintxo nummer sju. Den var god, om än lite indistinkt i smakerna. Fina färger i ljust och grönt, dock.

Därefter följde två intetsägande pintxos, en på lufttorkad skinka och en med salsiccion, den baskiska versionen av färsk chorizo. De var båda enkla och knappt summan av sina ingående delar, om ens det. Gissningsvis beställer noviserna dessa på grund av de välbekanta ingredienserna, och blir besvikna. Vi rekommenderar lite vildare utflykter!

Tionde och avslutande pintxon blev boquerones med escolivada och koriander. Boqueronen – som Boquerian är uppkallad efter – var god men hela rätten gick i samma färgtoner och det orostade brödet bidrog till den bristande texturen.

El Mayu

Dryckessortimentet är okej, med fem mousserande viner, alla på glas, för mellan 92 och 125 kronor glaset, och det finns fyra vita och lika många röda i samma ungefärliga prisklass. På tappen hittar vi fyra standardöl, St Eriks IPA, TT, Three Towns och Samuel Adams, samt naturligtvis Estrella på flaska. Dessutom har de en bra cider, El Mayu.

Servicen på golvet är bra och diskret med tanke på hur trångt det är, man märker knappt att de plockar bort glas och assietter. Bemötande i baren kan vara något förvirrande, men personalen är kunnig och det går snabbt att få upp pintxos på bardisken.

Folkvimlet på Boqueria.

Folkvimlet på Boqueria. (Foto: Donostia)

Boquerian öppnades 2012 av Kristofer Sandström och Christian Olsson, som också sedan tidigare driver populära Vassa Eggen, Tennstopet, Kommendören samt Albert & Jack´s.

En öl eller ett glas vin

Sammantaget är vi imponerade av hur bra business Sandström och Olsson lyckats göra av stället, det är en strid ström av pintxos som en handfull kockar tillreder kontinuerligt under hela kvällen fram till 23:30, och då är det ändå en förhållandevis liten andel gäster som faktiskt äter. De flesta tar ett par öl eller glas vin med arbetskamraterna efter jobbet och går sedan vidare. Maten är kanske inte den mest kreativa men givet att genomströmningen av folk är stor så är den nog så avancerad den bör vara, och priserna är inte på något sätt hutlösa. Vi rekommenderar Boquerian och sänker den inhyrda DJ:n volymen lite så går det att ha en riktigt trevlig after work här!

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>